En ensam människa är i dåligt sällskap
“Solitude is fine but you need someone to tell that solitude is fine.” ― Honoré de Balzac
Ett citat som slarvigt översatt lyder, “ensamhet är bra men du behöver någon att berätta för att ensamhet är bra” Det innebär att ensamheten kan delas, att ensamheten behöver ha en mottagare som kan avlasta känslomässigt, att det inte behöver kännas ensamt att vara själv helt enkelt.
Relationer är nästan alltid temat i Psykoterapi. Terapi cirkulerar i allmänhet kring relationen till sig själv och andra. Självkänsla, förtroendekriser, förhållningssätt, kommunikation samt det stora temat tillit får ord och känslor tilldelade sig i samtalsterapi. I all psykisk ohälsa finns nivåer av svårigheter att hantera relationer. Ofta har dessa svårigheter lett till en känsla av ensamhet och ett sätt att leva som ständigt bekräftar den ensamheten. Genom att alltjämt känna sig bortvald och avvisad parallellt med att själv stöta bort vidmakthålls ett tärande utanförskap, allt för att undvika den svåra närhet som relationer innebär. Det är centralt i terapi att träna på närhet, bryta ensamheten, skapa känslomässig uthållighet samt återskapa mening i tillvaron.
Vi lever i en annorlunda tid nu, en tid där vi aldrig tidigare befunnit oss. Det är påfrestande för alla och ångestfyllt för många att tackla de konsekvenser som uppkommer av Covid-19. Det är självklart att vi ska vara solidariska och medmänskliga när det kommer till att begränsa smittspridning och därmed rädda liv. Att tvätta händerna ofta och noga kan kännas som en liten insats, men den kan betyda allt när vi alla sluter upp. Den fysiska distanseringen är även den en ansträngning som vi alla bör kunna klara av, eller hur? Det kan vi och det ska vi, men, det bekymmersamma med att lösningen på problemet ligger i att vi ska ska stanna hemma och undvika att träffa andra är att det riskerar att drabba vår psykiska hälsa. Vi vet nämligen att ensamhet och brist på fysisk kontakt kan vara direkt skadligt för att inte säga dödligt. Ensamhet kan enligt klinisk erfarenhet och många studier vara en riskfaktor för vår hälsa i paritet med bland annat övervikt och rökning; https://time.com/3747784/loneliness-mortality eller en mängd andra psykologiska, biologiska och sociala faktorer; 10.7860/JCDR/2014/10077.4828
I dessa studier diskuterar man både den subjektiva upplevelsen av ensamhet samt det konkreta faktumet att vara fysiskt distanserad.
Att både känna sig ensam samt i realiteten vara fysiskt avskild från andra är den allra sämsta kombinationen för vår psykiska och fysiska hälsa. Detta innebär en utmaning i dessa tider, hur ska vi undvika att skapa en epidemi av destruktiv ensamhet som ett resultat av medmänskligt ansvarstagande? Hur kan den andra sidan av det ansvarstagandet se ut? kan vi både distansera oss och närma oss varandra? Det finns helt klart saker vi kan göra. Oavsett om det är dig eller mig det handlar om kan vi göra konkreta saker, idag, imorgon och varje dag därefter.
- Det är sällan de som behöver kontakt som ber om kontakt, det är ofta de som tystnar som behöver någon. Tänk efter vilken eller vilka det kan vara i din närhet. Finns de i din familj eller bland dina vänner?
- Ring det där samtalet! Alla har vi någon som dyker upp vid tanken. Det finns ingen bättre tid att ringa det där samtalet. Och det är just ringa vi ska göra. Vår röst har en större potential att bryta igenom ensamhet än text. Det intuitiva mötet som ett röstsamtal skapar ligger så nära ett fysiskt möte som det går att komma i sin brist på tillrättalagdhet. Ta upp telefonen och gör det, det kan vara lika viktigt som att tvätta händerna i dessa tider.
- Prata om varandra. Det är sunt att oroa sig, dessutom är man sällan ensam om det. Prata med vänner, nära och kära. Vilka är det som har tystnat? Finns det något ni kan göra? det är en stor skillnad på att skvallra och att bry sig, skillnaden ligger i motivet..
- Om det är du själv som börjat stänga ner. Det är inget att skämmas över. Det är ok att må dåligt. Det är till och med naturligt att vilja dra täcket över huvudet i en situation som denna, det är inget fel på dig. Men, det finns människor som inte vill att du ska dra ur kontakten, som vill ditt bästa, det finns människor som bryr sig. Relationer upphör inte att existera för att vi inte befinner oss i samma rum, vi bär omkring på varann i livet även även när vi är ensamma. Glöm aldrig det, så, ring det där samtalet.
Ta hand om varandra